Tanken var att vi skulle kliva upp smärtsamt tidigt för att hinna fram i rimlig tid till Blåhammaren. Vi vaknade strax före 10. Och vi vaknade till strålande solsken. Men molnen skulle komma och gå under dagen. Vi mötte en hel del folk längs vägen. Som ett riktigt lämmeltåg. Men vi gick åt andra hållet. Mot strömmen. Vi mötte även en alldeles riktig lämmel som kilade förbi under spången. Bara Plupp som fattades för att göra illusionen total.
Renarna var ständigt närvarande och bevakade sävligt vår framfart. Och vi gick fort och spänstigt som värsta fjällvandrar-essen. Fjällbäckars magisk porlande. Nästan osynliga i backarna. Vinden är svag och mild. Små dammar och sjöar passerades med vatten overkligt kristallklart. Och grönt. Och himlen var overkligt blå och bergen gråa som filmkulisser från Sound of Music meets Mordor.
Man såg ända till Norge. Man såg låååångt. Vi valde att gå den kortare vägen till Blåhammaren eftersom vi vaknade så sent. Så vi gick baklänges mot för hur vi planerat och sparde Sylarna till dag två istället. Vi hade egentligen bokat middagen på Blåhammaren till nästkommande dag men valde att styra om det arrangemanget innan vi gav oss av. Det var inte bara den oplanerade sovmorgonen som avgjorde saken. Bussens avfärd på söndagsmorgonen skulle ha gjort frukosten och vandringen från Blåhammaren till en stressig historia och även lagt sordin på festmåltiden på Blåhammaren då vi hade varit tvungna att krypa i kojs tidigt.
Trots spänsten i stegen kändes det som att vi tog det lugnt denna första dag av vandring. Vi njöt i fulla drag av naturen, snabbkaffet och stillheten. Och där i ett litet vattenfall i en forsande, porlande bäck så träffade vi näcken!
Jan Bidner
Location:Storulvån, Jämtland
0 kommentarer:
Skicka en kommentar