Blåhammaren 1 augusti 2008

När lunchmagarna började knorra vid tolvsnåret så gjorde vi halt och värmde på den medhavda gulaschsoppan på Johans trangia. Den smakade otrooooligt bra.
Vi anlände vid 15-snåret till Blåhammaren och checkade in efter att vadat fram bland alla skor och vandrare.






Efter incheckning smällde vi upp tältet på en vindpinad karg fjällsluttning. Det blåste på bra och vi hoppades att tältet skulle välja att stå kvar. Vi gjorde fast det så gott vi kunde.
Sen bastu med kall öl och samtal med far och son från Surahammar.

När vi var fräscha, nyduschade och mosiga var det dags för middagen så delades vi in i olika grupper vid olika bord tillsammans med andra gäster. Menyn: Förrätt bestående av rencocktail och grönsaksbuffé. Varmrätten bestod av sik och till efterrätt en sagolik hemlagad vaniljglass med hjortronsylt. Vi delade bord med fyra andra par: till vänster om oss satt två damer från Östersundstrakten, till höger ett osäkert par (han doktorerad inom flygledarkommunikation från KTH och hon socionom), på kortsidan ett par i övre medelåldern från Ö-vik.

Mittemot oss: två norska tjejer i vår ålder eller något yngre. Anne och Solbjørg. De andra troppade av allt eftersom kvällen led. Vi satt länge och diskuterade och jämförde norsk och svensk litteratur och musik under trevlig och lättsamma former.







Noterat: Många par och ensamstående med barn ute längs lederna och på stationerna. Imponerande och inspirerande. Svårt att se sig själv göra det. Men kanske? Att barnen orkar!

Sen när vi bröt upp från middagen så köpte vi med oss lite läsk och blandade grogg utanför tältet. Sen delade vi på det och på den whiskey som fanns kvar. Vi satt där och såg solen ner bakom fjällmassiven och lyssnade på Sigur Rós via mobilens högtalarfunktion. Bland tälten nere i sluttningen drev en renhjord förbi. Magiskt vemod och smärtsam skönhet.










Jan Bidner

Location:Blåhammaren, Jämtland

Strapatserna börjar i språngmarsch

Fredag 1 augusti 2011

Tanken var att vi skulle kliva upp smärtsamt tidigt för att hinna fram i rimlig tid till Blåhammaren. Vi vaknade strax före 10. Och vi vaknade till strålande solsken. Men molnen skulle komma och gå under dagen. Vi mötte en hel del folk längs vägen. Som ett riktigt lämmeltåg. Men vi gick åt andra hållet. Mot strömmen. Vi mötte även en alldeles riktig lämmel som kilade förbi under spången. Bara Plupp som fattades för att göra illusionen total.

Renarna var ständigt närvarande och bevakade sävligt vår framfart. Och vi gick fort och spänstigt som värsta fjällvandrar-essen. Fjällbäckars magisk porlande. Nästan osynliga i backarna. Vinden är svag och mild. Små dammar och sjöar passerades med vatten overkligt kristallklart. Och grönt. Och himlen var overkligt blå och bergen gråa som filmkulisser från Sound of Music meets Mordor.



Man såg ända till Norge. Man såg låååångt. Vi valde att gå den kortare vägen till Blåhammaren eftersom vi vaknade så sent. Så vi gick baklänges mot för hur vi planerat och sparde Sylarna till dag två istället. Vi hade egentligen bokat middagen på Blåhammaren till nästkommande dag men valde att styra om det arrangemanget innan vi gav oss av. Det var inte bara den oplanerade sovmorgonen som avgjorde saken. Bussens avfärd på söndagsmorgonen skulle ha gjort frukosten och vandringen från Blåhammaren till en stressig historia och även lagt sordin på festmåltiden på Blåhammaren då vi hade varit tvungna att krypa i kojs tidigt.
Trots spänsten i stegen kändes det som att vi tog det lugnt denna första dag av vandring. Vi njöt i fulla drag av naturen, snabbkaffet och stillheten. Och där i ett litet vattenfall i en forsande, porlande bäck så träffade vi näcken!



Jan Bidner

Location:Storulvån, Jämtland

Fjällvandringsminnen

Hittade lite dagboksanteckningar i ett gammalt anteckningsblock. Tänkte att jag skulle bloggifiera den tre år gamla upplevelsen. Jag och Johan gjorde en resa i vänskap och vildmark till tonerna av Sigur Rós och renskällor. Med midnattssol och Kung Karls Spira. En resa in i det okända.

Torsdag 31 juli 2008 anlände vi tidigt på kvällen, via buss och taxitransport, till Storulvåns fjällhotell. Vi checkade in i receptionen och satte kvickt upp tältet för att göra bort det. När den sista tältpinnen knackats ner så drog vi oss i sakta mak in till restaurangen och intog där en fantastisk renskavslasagne i sällskap med John och Margareta som precis återvänt efter att ha gjort hela turen.



Vi utbytte lite tips och erfarenheter med John och Margareta över god mat och svalkande öl. Efter middagen gick vi ner till en bäck inte långt ifrån de björksnår där kossor fritt strövade omkring. Vi satt bland knotten i skymningen på en sten där i en ebbad bäck och smuttade lite på en whiskey och småpratade om livet och försökte komma i stämning för en karg och härdande vandring i fjällmarken. Snart gick vi till sängs och läste en stund. Sen följde en stel och ovan tältnatt. Och efter både bussresa och en natt på ett hårt liggunderlag var man redan rätt möbultad på morgonen den första dagen då vi för första gången hängde på oss ryggsäckarna och gav oss av ut längs med fjälleden. Själv hade jag dessutom lyckats med bedriften att skaffa vattenfyllda skavsårsblåsor redan under promenaden till busstationen...




Jan Bidner

Location:Storulvån, Jämtland