Ursäkta mig. Jag kan inte låta bli att störa mig på det här nya ordet "pappafeminist".
Oavsett anledning, bildning eller teoretisk plattform så är det ju i grunden något gott att vilja jämställdhet och feminism. Eller? Vems feminism är det förresten vi snackar om? Är det en grupp som äger feminismen i dess grundbetydelse?
Eller är feminism en ism, en personlig övertygelse på samma sätt som antirasism eller humanism? För mig är det det senare. Just personlig. Och den har vuxit fram i relationen med andra under åren. Av egna erfarenheter och av ett samhälle säger att män ska vara si och kvinnor så. Subtilt i vissa fall. Vulgärt och ovedersägligt i andra. Men har man väl fått ögonen att se kan man aldrig mer blunda igen.
Trots att jag är medlem i Män för jämställdhet sen en tid tillbaka så är det framför allt ett personligt och känslomässigt engagemang i orättvisorna och de tråkiga, kontrollerande normer (för både män och kvinnor) som hindrar oss ifrån att uppnå vår fulla potential och friheten att bli de vi vill utan att göra det på bekostnad av andra och absolut inte baserat på nåt så daterat som biologiskt kön.
Jag ogillar uttrycket "pappafeminist" lika mycket som andra random icke- och hittepåord för att se ner på en grupp som engagerar sig i viktiga frågor av "fel" orsaker, som exempelvis "adoptivsyskonantirasist" eller "trädgårdslandsmiljöaktivist" eller "snabbmatsvegetarian". Om man är en vit 40-årig heterosnubbe får man inte vara feminist då? Det är ju helt förryckt isåfall...
Jag är feminist bl.a. för att jag läst en massa feministisk teori men ffa - god damn it - för att jag lever bland en massa människor (tex mina barn av bägge kön) som liksom mig påverkas av stereotypa könsnormer och den könsmaktsordning som säger att män är norm. Men det stör mig att jag ska måsta behöva redovisa min teoretiska idéplattform och feministiska skolning för att bli certifierad av en feministisk elit som ska godkänna om jag har rätt att uttala mig eller inte.
Jag har döttrar och söner som behöver få veta att jag som man inte köper den rådande ordningen och tar ställning för en jämnare fördelning av utrymmet kvinnor och män emellan. Om jag ska be om lov för att få göra min åsikt om alla människors lika värde då är det någonting som är galet
/Mvh Ickecertifierad heterosnubbefeminist
