Asocial media

Social media kan vara precis tvärtom än vad det låter som. Sällan har så många varit på så många ställen samtidigt och samtidigt så frånvarande i det rent fysiska livet.

Handen på hjärtat: Hur många gånger har du själv smygkollat facebook i mobilen under bordet samtidigt som du försökt hålla igång en konversation i ett sällskap? Vad är det som driver oss att tala om vad vi gör för ett virtuellt socialt nätverk och på samma gång avskärma oss ifrån den samtidiga verkligheten? "Jag gräddar våfflor", "jag cyklar ned på stan", "tittar ut igenom fönstret", "går på toaletten"... etc etc. Människor med hög närvaro i sociala nätverk, som jag själv, ställer sig utanför och betraktar sig själva i tredje person för att rapportera det som händer i vår vardag och i våra tankar här och nu, och riskerar i samma stund som vi bryter ned och analyserar våra handlingar och tankar, att förta känslan av att bara vara. Som Camus Mersault, i "Främlingen" som sakligt konstaterar hur han borde bete sig och vad han borde säga så skapar vi också en bild av oss själva utåt. En bild för att uppfylla de förväntingar som vi själva och andra har på oss. En image som vi torgför som ett varumärke. Vi blir produkter av våra egen marknadsföring av oss själva.

Antingen genom att lyfta upp eller ta ner oss själva. Vem är vi eller vem vill vi vara nu när vi har möjligheten att definiera oss själva i de sociala nätverken? Vilka sidor förstärker vi? Och till vilket pris? Blir vi mer asociala IRL i vår jakt efter den perfekta statusuppdateringen?