Aldrig mer Roasting

Roasting måste ju vara det sämsta jävla skitkoncept som nånsin uppfunnits. Tävla i att kränka varandra på osmakligt vidriga sätt. Nä fy fan. Jag mår illa av att se Felix Herngren sitta och skratta nervöst när Fredrik Wikingsson hoppas att Felix skall få "tänderna utslagna av ett gäng skinheads och våldsknullad långt ner i halsen". Vad är det för värld? Och kan nån förklara för mig vad som är roligt? Eller nä. Gör inte det. Jag vill inte veta.

Jag har skrattat åt både Magnus Bettnér och Petra Mede som i vanliga fall är både vassa, intelligenta och gränsöverskridande politiskt inkorrekta. Det som gör det okej eller till och med charmigt, det som får mig att skratta så jag gråter åt den här råa och plumpa köns- och hoppas-du-dör-humor är självdistansen och glimten i ögat där man sätter sig själv i relation till din råa humorn.
I roasting saknas det perspektivet. Det blir bara obehagligt. Tycker jag. Och jag hoppas att fler än jag låter bli att titta. Oavsett hur coolt det än kan tänkas vara.